Roger och Anita, Strängnäs: Är det inte ansträngande för halsen att buktala? HASSE: Egentligen inte. Jag har tränat och utvecklat rösten hos olika talpedagoger genom åren för att förbättra min normala talförmåga och underlätta buktaleriet. Senast är jag utbildad i talteknik och röstvård av operasångaren och talpedagogen Torsten Föllinger i Stockholm. Karin, Västerås: Hur ofta uppträder ni? HASSE: Så ofta vi kan för att hålla kunnandet och buktaleriet i topptrim. I december, januari och februari är det julfester och julgransplundringar. I mars och april årsmöten. I juni, juli och augusti sommarfester på landsbygden och däremellan ströjobb som barnkalas, firmafester eller pensionärsträffar. Karin, Västerås: Vilka ställen uppträder ni på? HASSE: Egentligen finns det inga begränsningar. Kalle passar in i många former av evenemang där det behövs underhållning. Jubileer, familjefester, bröllop, förskolor, sjukhus, mässor, restauranger, i leksaksaffärer, kyrkor eller varuhus som exempel. Karin, Västerås: Vad kostar det att engagera dig och Kalle? HASSE: Priset är naturligtvis beroende på vad du vill ha för sorts program. Om det är dagtid, kvällstid eller helger. Dagtid måste jag ta ledigt från mitt ordinarie arbete, vilket påverkar priset. Ett barnkalas kostar inte lika mycket som ett stort evenemang med hundratalig publik. Alf Ståhl, pensionär: Du fick dockan att prata i näsan. Det måste vara svårt. Hur gör du då? HASSE: I början var det knepigt men idag är det inte svårare än att vinka med handen när jag cyklar. Just detta att "prata i näsan" är ett av de mänskliga drag Kalle har för att bli trovärdig. Anna och Gösta, Sala: Ibland tyckte jag att Kalle levde. Hur får du liv i dockan? HASSE: Jag är helt övertygad om att det är Kalles kroppsspråk som blåser liv i denna plastdocka. Blicken och Kalles speciella ansiktsuttryck kan få vem som helst att sova oroligt. Lina, 11 år: Pratar du med magen? HASSE: Nej, tack och lov. Mitt standardsvar på den frågan är: Jag pratar med dockan, vilket naturligtvis är en liten bluff. Tobbe, Skultuna: Du pratar om "oss" och "vi" när du syftar på Kalle och dig själv. HASSE: Ja det gör jag - saken är den att jag betraktar Kalle som en personlighet i sig. Åtminstone när vi uppträder. Det är villkoret, annars blir det inte bra. Irene, Enköping: Varför blev du buktalare? Gun, Hälleforsnäs: Varför ville du bli buktalare? HASSE: Det är en lång historia. Men kortfattat beror det på fyra orsaker: 1) I yngre år såg jag buktalaren Egdar Bergen på Hylands hörna och fascinerades av hur dockan Charlie kunde prata "på riktigt". 2) Jag tycker om att underhålla. Började med trolleri som 14-åring. Jag reste runt som trollkarl 1972-1975. Kalle tog jag i bruk 1974. 3) Jag ville hitta en ovanlig art av underhållning. Egentligen är buktaleri en typ av trolleri med ljud, kombinerat med en präktig synvilla. 4) Jag märkte ganska snart att jag hade ovanligt lätt för att utveckla min förmåga som buktalare. Thomas, Strängnäs: Hur blir man buktalare? HASSE: Vilka frågor! Jo så här är det. Du bör ha ett brinnande intresse för att underhålla och glädja människor. En viss buktaleriförmåga som går att utveckla samt ett outsinligt tålamod att träna upp koordinationen, rösten och buktaleriets konst. Slutligen har du också god hjälp av att hitta en bra docka som passar till din personlighet. Sara, Möklinta: Vilka fina kläder ni har, men varför är ni lika klädda? HASSE: Det har vår stylist och sömmerska skapat. Sebastian, 10 år: Är Kalle en riktig docka? HASSE: Absolut. En helt riktig docka som kan röra på huvudet, blinka med ögonen eller stirra på folk tills de skrattar. Björn C, 68, PRO: Hur f-- kan du få dockan att vissla? HASSE: Den frågan får vi emellanåt. Tyvärr kan jag inte avslöja hur vi gör. Men de första åren ville det sig inte! Maria, Örebro: Hur kan man komma på något så ovanligt yrke som att bli buktalare? HASSE: Snälla du, jag jobbar dagligen som yrkesvägledare i mitt civila arbete! Nåja, om sanningen ska fram så råkade jag, under min tid som trollkarl, upptäcka att jag hade lätt för att buktala och anlag för att utveckla buktaleriförmågan. Egentligen är buktaleriet en sidogren av trollkonstnärens yrke. Jag har ett förflutet som trollkonstnär i fyra år, med artistnamnet Mr Silver. Fredrik, 50 (födelsedagsfest): Tar det lång tid att lära sig buktala? HASSE: För oss tog det tre månader från det att jag skaffade dockan Kalle och tills vi gjorde vår första föreställning inför publik. Men därefter har vi som sagt tränat och slipat programmet i 25 år för att bli bättre. Annie, 13, i Göteborg: Har du gjort Kalledockan själv? HASSE: Nej, den är fabrikstillverkad i utlandet. Leif, 14, Finland: Går ljudet genom armen till dockan? HASSE: Åh nej, ha ha! Ljudet går raka vägen till dina öron! Dockan Kalle är, tro det eller ej, både döv, blind och stum. Mona med barnvagn, Virsbo: Jag tror jag har sett dig och Kalle på TV några gånger. HASSE: Det tror jag inte. Kalle är tillverkad i många upplagor. Jag har själv sätt samma slags docka i gamla amerikanska TV-serier från 1970- och 1980-talen. Bertil, Västerås: Jag har sett många som varit buktalare med dockor, men ni rör ju inte på munnen. Det syns inte alls. Använder ni någon annan ny teknik? HASSE: Tackar! Nej vi har ingen ny eller annan teknik. Det är en träningssak. I grunden är metoderna för buktaleri rätt lika. Å andra sidan satsar vi buktalare på att utveckla egna och olika specialiteter. Eva S, Vilsta marknad: Ni pratar ju i mun på varandra. Hur kan ni göra det? HASSE: Det är en synvilla och i det här fallet en mycket speciell teknik som gör att åskådaren både hör och ser "fel". Tyvärr kan jag inte berätta i detalj hur det går till, men en sak är säker, det tar flera år att lära sig. Marita, Nora: Hur kan du komma ihåg så mycket, vad du ska säga? Du och dockan pratar säkert en halvtimme för varje gång. HASSE: Vi har ett bra manus i botten, ett program som hållit i många år. Tomas, 9 år: Hur gammal är Kalle? HASSE: Kalle påstår sig vara full i sjutton, dvs han har fyllit sjutton år. Tyvärr har jag ingen datering på hur gammal Kalle är. Rykten säger att det är en spansktillverkad docka som såldes i London (av Davenports) på 1970-talet. Henke, 19, Vingåker: Är det svårt att buktala? HASSE: Både ja och nej. För mig är det en enkel match, men jag vet att för gemene man kan det vara svårare att få till det. Jag har haft mycket nytta av mina fyra år som aktiv trollkarl då jag åkte runt på skolor och föreningar med "En 30-minuters rolig halvtimme i trolleri" på 1970-talet. Jag har numera lagt trollstaven på hyllan. Däremot är jag medlem i Västerås Magiska klubb för att hålla mig à jour om vad som händer i trollerivärlden. Ulrica, dockälskare, Fagersta: Vad kostar en docka som Kalle? HASSE: För fem eller sex år sedan kostade begagnade dockor i den här storleken mellan 1500 kr och 3000 kr i Stockholm. Märta H, på genomresa i Heby: Jag tycker hans (Kalles) ansikte ser hemskt ruskigt ut. Blir barnen rädda för honom? HASSE: Det händer ibland, men dessbättre sällan. Vanligtvis går det bra om vuxna finns i närheten. Visst har det gått galet på något barnkalas. Jag minns en gång i Västerås då en liten parvel började skrika innan vi hann börja programmet. Tre andra småttingar tog efter honom och de övriga barnen fortsatte med gemensam gråt. Men en kvart senare hade gråten förbytts i nyfikenhet och alla barnen samlades i ring kring Kalle och mig. Tanja E, 30: Får jag fråga, tjänar du bra på det här? HASSE: Nix! Du anar inte hur mycket utgifter det finns med denna lilla docka. Några exempel: Scenkläder och utstyrsel kostar pengar. En skaplig bil är ett måste. Många och långa resor med omkostnader. Försäkringar är dyra liksom marknadsföringen, telefon och administration. Einar T, 71, Västerås: Skulle du kunna leva på att vara buktalare på heltid? HASSE: Nej, det finns en geografisk gräns. Jag åker helst inte längre än övernattningsgränsen. Då blir det helt andra priser samt en kostsammare marknadsföring. Jag har idag ett trevligt jobb som yrkesvägledare, vilket jag trivs med och som jag inte vill vara utan. Tillsvidare är buktaleriet för mig ett deltidsjobb och en mycket trevlig fritidssysselsättning. Jan F, 35, Hedemora: Hur går det till - jag förstår inte hur du gör? HASSE: Knappt att jag förstår det själv. Det finurliga med buktaleriet är just detta att det ser så enkelt ut för den som utför konsten. Utan att avslöja de rena yrkeshemligheterna så kan jag säga att med trolleri är det ofta fråga om synvillor. Som buktalare använder jag mig av både synvillor och hörselvillor. Dessutom tar jag hjälp av tiotalet övriga tekniker för att få dockan att prata och att "uppföra sig som folk". Jag kan intyga att det är en krävande men rolig hobby. Ellinor med fästman, Uppsala: Måste man vara född till buktalare? HASSE: Ånej. Självklart är det bra med förmåga och intresse av att underhålla. Likaså att vara nyfiken på vad du kan göra med rösten. Att tålmodigt mixtra och joxa med rösten hör till huvudingredienserna i buktaleriet. Påhittighet är en bra talang att ha med sig som buktalare. Slutligen handlar allt om träning och åter träning. Och att pröva sig fram till originalitet. Pontus, 7 år: Kan Kalle gå? HASSE: Nej, men ibland dansar han på mitt knä. Erika, förskollärare: Kan det misslyckas någon gång? HASSE: Ja, det hände mig för några år sedan på en förening. Gästerna var uppspelta, glada och älskade att dansa, äta och prata med varandra. Då blev det alldeles fel att ta in en betald underhållare på en fest där stämningen redan stod högt i tak. De krävde halverat gage och förklarade att "Förra gången hade vi en mycket roligare buktalare". Så avigt kan det gå ibland. Gösta, 70, Borlänge: Det måste vara verkligt roligt för barnen att få se denna glada docka. HASSE: Njaa, så är det inte riktigt. Vår "affärsidé" beskriver vårt program på följande vis: "Roligt för barn och garanterat roligare för vuxna". Vi gör mer än 75% av våra föreställningar för vuxen publik och resten för barn. Dagligen ser barnen dockor på TV som pratar, går, sjunger och agerar. Därför är Kalles framträdande inget märkligt för barnen, en talande docka som alla andra. För vuxna är buktaleriet en fascinerande och trevlig underhållning. Karl, 65, Lindesberg: Måste du träna ofta? HASSE: När det blir svackor, långa uppehåll mellan framträdandena, då tränar vi programdelarna. För övrigt tränar vi ljud och ramsor med "buktalarsvåra ord" och håller på med röstvård regelbundet, när tillfälle ges. Familjen brukar jag skona ifrån alltför påfrestande läten.